Tungt att känna sig så ledsen...gråter..gråter mycket...åt allt , när som helst åt vad som helst...det är normalt säger dom som vet...men inte för mig. Klart jag gråtit förut massa gånger, är nog en känslig typ, men så här?? Jag som brukar se någon liten ljusstrimma i tunneln undrar var den är nu. Orkar inte se framåt, positiv, vad är det egentligen? Kanske inte ens vill se framåt...
Kan det vara bra att skriva av sig, läka mig liksom bokstavligen, med skrivandet? Komma underfund med tankar, känslor, liksom som en terapi? Hela mig, det handlar om hela mig, antagligen skriver jag allt möjligt om mig själv här, men mest för att Hela Min Själ. Hela mina tankar, formulera dom. Bli förvånad, glad, och kanske lite rädd för mig själv....Ärlighet, det är väldigt svårt, hur ärlig och öppen kan och vill jag vara här, på en blogg? Som jag inte ens vet om någon läser? Kanske delar jag med mig, till dom jag vill ska veta, dom som vill se och förstå och till dom som inte gör det...Alltid kan vil lära något av varandra, genom andra kan man lära känna sig själv.
Jo jag läser, jag ska läsa , gå tillbaka och grunna, längre fram kommer jag se framstegen, att jag kommit en bit längre på livsfärden och i erfarnhetens sanning än idag när jag började.....
L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar