Ingenmansland

Hoppar fram och tillbaka en del mellan nu och då tid, så får det bli...har det lite tomt i huvudet just nu, befinner mig i detta ingenmansland, mellan två världar. Där inget är varken  bra eller dåligt, men det finns ej heller någon framtidstro, eller möjlighet till att gå vidare. Varken för mig eller barnen. Vet inte hur jag ska få till allt känslomässigt, praktiskt, eller ens ta in att nu är det bara att köra på. Vi har ju bestämt.....fast vi....vet inte vem som har bestämt...vi har sagt och säger att vi båda är överens, det är ett gemensamt beslut. Så säger vi nog för att vi inte vet, eller inte är överens egentligen. Beror på hur det vinklas och tolkas. Jag vill inte alls, men jag måste....men det har funnits så många tillfällen då jag har absolut velat, där inga tvivel alls har funnits. Jag vet att jag måste, för att jag kan inte leva i en destruktiv relation. Jag klarade 20 år, det är precis för länge. Mannen verkar vilja, fast han inte måste...eller så måste han för att han inte vill.....nää klart det är enklast att säga att vi är överens.

Fanns en tid, och ibland fortfarande, då jag hoppades och trodde på förändring. Att det går att göra ALLT för kärleken. Bara man vill så går det....att alla stenar måste vändas liksom..det finns så mycket hjälp att få.
Jag har funderat mycket på det där under min långa hemmavistelse, vad jag tror skulle kunna förändras mer, hur skulle det vara om vår relation skulle vara bra?
Vad skulle krävas av mig som jag inte har försökt, skulle det finnas en chans?
Det slutar alltid med det samma,  att det är ju inte på den nivån det ligger!!
Hur kunde jag tro det i så många år, att jag kunde hela en annan människa med min kärlek, närvaro och förståelse?? Att jag skulle vara värd att göra vad som helst för och att det skulle kunna ske!
Jag vet inte hur man kan bli så blind, och ta imot så mycket svårigheter för någon annan.....jag ska hela mig, jag ska ta reda på hos mig själv, varför jag tillåtit mig detta. Behöver påminna mig om det när tvivel i ingenmansland infinner sig, när jag vill stanna i detta vaccum jag är nu och inte vill minnas , då måste jag ständigt säga till mig själv att, det är inget mer du kan göra, du är värd mer än detta, och det kommer bli bra!!

L.